"Jag är så ledsen Harper." sa jag samtidigt som jag satte mig på hennes säng. Harpers rum var väldigt litet. Tapeterna var gula med meloner på och hennes kläder låg prydligt innuti garderoben. I ena hörnet låg hennes symaskin som hon brukade använda. Jag drog med handen över täcket jag satt på och suckade. "Varför gör mamma och pappa så här mot mig?" tänkte jag samdidigt som jag försökte lista ut svaret. Då kom jag på en idee. Jag kan göra en trollformel som vi lärde oss av pappa förra året. Trollformeln som ska göra att mina föräldrar gör som jag vill. Jag smålog för mig själv. Jag är så smart.

"Nej Alex, Var inte ledsen. Det är okej. Jag tänker ändå inte gå själv till festen." sa Harper och satte sig bredvid mig.

Jag tittade på henne. Hon hade en klänning av apelsiner på sig och på huvudet hade hon ett diadem. Håret låg ner för axlarna på henne. Jag smålog på ett konstigt sätt. Harpers ansiktsuttryck förändrades.

"Vad du än tänker, så gör inte det Alex. " sa Harper.

"Du känner mig så väll." sa jag och reste mig upp. Harper kanske hade rätt. jag kanske bara ska följa med på den löjliga resan och innan jag vet ordet av det så kommer jag vara hemma igen. Förhoppningsvis.

"Jag måste hem." sa jag plötsligt och gick ut ur Harpers hus. När jag kom ut så kände jag en stor vind komma emot mig och jag fick en kännsla av att något inte var rätt. Men den känslan skakade jag snabbt av mig och gick vidare hem.

"Där är du!" sa mamma när jag kom in i resturangen. "Vi måste åka nu. Det blev ändrade planer. Flyget imorogn var inställt så vi valde att åka nu istället. Men som tur är så har jag redan packat åt dig."

"Nu?" frågade jag och kände hur förvånaden steg inom mig.

"Japp, nu" sa Justin som kom ner för trapporna med en stor resväska med sig. Jag började gapskratta när jag såg vad han hade på sig. Han hade en orange skirta med vita blommor på. Det kändes som om jag skulle spricka av allt skratt. "Skratta du." sa Justin och tryckte upp något orangest i mitt ansikte. Jag tog tag i den och såg att det var en klänning i samma mönster och färg.

"Glöm det." sa jag. "Jag tar inte på mig den."

"Om jag måste, så måste du." sa Justin och log elakt. Jag tog fram mitt trollspö ur min sko och höll den framför den hemska klänningen. "Gör nu så att denna fula klänning blir något coolt." sa jag och trollspöet började lysa. Jag tittade stolt på klännigen. Den hade blivit blå och enkel.

"Nej, Ingen magi under semstern." sa pappa som  just kommit in i rummet.

"Va!" sa jag ock Justin samtidigt.

"Nej. Vi måste ha magi. Så att vi kan lära oss." fortsatte Justin.

"Vi ska ha en vanlig semester, som vanliga människor." sa mamma. Både jag och justin stod och gapade.

"Alex, trolla tillbaka din klänning." sa pappa och med en suck så gjorde jag som han sa.

Bild:

Smile:

Outfit:

#selenagomez #selenaNEOlaunch #starsdance #come&getit" />